bring the noise is no more

 

Fysiskt har jag inte dött, men den här bloggen är lika mycket en relik som jag själv bland mina goda gulisar. 

 

Jag skrev mitt sista inlägg på Bring The Noise redan för två dagar sedan.

 

Bring The Noise skulle faktist först handla om hip hop, men det här är kanske inte helt rätt forum för det. Plus så orkar jag inte alls heller. Jag har tio jannun i min header som jag typ aldrig nämnt. Känns lite konstigt ju. Det är dags för mig att see other blogs och att gå skilda vägar med denna.

 

Min nya blogg heter: eliasjforsman.ratata.fi

Bringthenoise
Publicerad 10.01.2017 kl. 23:18

inlägget som gjort mig nervös under året 2017!

 

Enligt många lever vi i mentalt påfrestande tider. Vi har en ny president i den nya världen som många inte tycker om, Ryssland har accepterat sin roll som evig bond skurk, Aleppo ser ut som ett av mina lego-byggen vid två års ålder och lobbyisten för kontinuerlig fransk inkompetens heter Merijalkaväen Sotilas Le Kynä.

 

Till råga på allt detta ser vår gode statsministers korrespondens, med journalister, ut som brevväxlingen mellan ett galet ex och den dumpande parten. Juha Sipilä är dock en tvättäkta lessare och inte någon knock-off variant, så är det sen en överraskning att den emotionella hälsan ibland ser lite tunn ut under en ficklampa? Jag har faktist sett Kielletty Hedelmä i högstadiet. Den handlade väl om lessare?

 

Om ni då pga dessa omständigheter känner er stressade och kanske har lite pipi i huvudet skall ni inte frukta!

 

Jag och Ziio har (Utan hennes vetskap för det här är en överraskning! Shh you guys) bestämt oss för att lappa ihop era sköra hjärnor. Vi tänkte för oss själva: Hmm... hur svårt kan det vara att komma ur det lilla diket som kallas ’’mental ohälsa’’? I vår intensiva psykos betraktade vi följande aspekter av detta problem: Bara oss själva. För alla fungerar ju likadant som vi! Efter att vi använt ungefär noll procent av vår empatiska kapacitet gjorde vi upp en plan... Det första man skall göra är en lista!

 

Jag har

- En familj - check!

- Vänner och en pojkvän - jag har inte en pojkvän, men bra hittills iaf!

- Ett hem - check!

- Tillräckligt med kläder för att hålla mig varm - min varmaste jacka är faktist i åbo... vittu!

- Mat i kylskåpet - så där halvt!

- En telefon och en dator - check!

- Inga fysiska problem - don’t get me started!

- En egen vilja och ett eget liv - hur vet man om man faktist inte har någon egen vilja? Oh my god... Är mitt liv en lögn? 

 

Okej, det där kanske inte gick helt perfekt, men här är de tre stegen jag rekommenderar att ni följer:

 

1. Skaffa systemkamera

2. Fota dig själv i närhet av vatten

3. Gör listor

 

Om du ännu efter den här vattentäta proceduren känner dig smått obehaglig där uppe så säger jag bara att geez louis papa cheese. Get over yourself! Förresten är man inte ens mentalt sjuk om man inte försöker gräva sig genom väggar med en tesked. Jag har för mig att det är minimikrav för en legit mental ohälsa. Någon måste klä dig i ett av de där plaggen man inte kan röra sig i och du måste bo i ett rum med mjuka väggar. Så snap out of it, liksom!

 

Puss och kram! :) 

snap out of it.
Bringthenoise
Publicerad 06.01.2017 kl. 17:13

the skam of mainstream pain

 

De flesta av oss älskar Star Wars: Revenge of the Sith. Det är ett faktum. Nästan alla tycker om den filmen. Hela trilogin. Gömd inom den här audiovisuella skattkistan finns det en filosofisk pärla, en replik som under min livs höst har blivit ett motto. Den lyder: ’’Only a sith deals in absolutes’’. Och det är sanningen.

 

För ibland måste man kompromissa. Ibland hör man rykten om en viss norsk serie med kempejenter. Man tänker ''hmm... låter intressant'' och så tar man en titt. I den stunden måste man välja mellan två alternativ: Låtsas som om du inte ser på serien och ta upp den efter ca. två år då det är okej igen eller sprid entusiastiskt ordet om serien på t.ex. twitter (som alla andra dårar). Svåra val och ännu svårare känslor. En lika hopplös känsla får man när man hänger upp byket och sockorna alltid faller av bykställningen. Liksom om de får en liten knuff faller de genast till golvet. Jag vet inte om jag någonsin yttrat ordet ’’hora’’ högt (pga att jag inte är med i någon svensk ungdomsfilm), men i dag fick min bykställning höra ordet muttrat av undertecknad. Var snälla och sprid inte detta because I’m running for congress. Jag bad dock inte om ursäkt för mitt språkbruk, för det skulle ha känts konstigt. Där går gränsen. Mer personlig än så blir jag inte med min bykställning.

 

 

Jag har enligt min vana trogen redan tappat bort den röda tråden... men jag valde alltså det andra alternativet! Jag är här för att sprida Skams glädjebudskap! Hela mitt liv snurrar just nu runt serien för den är såå bra. Jag måste dock medge att jag först var en hater, men jag kunde inte riktigt sluta titta. Allt deras plottande och drama var lite turn offs i början. Efter en stund insåg jag att det bara är så att det kan vara annorlunda för ett av de motsatta könen och att allt inte måste vara som jag vill ha det. Alltså jag har vuxit som person och det är allt tack vare Skam! Synd är det att jag inte identifierar med någon av karaktärerna. Men whatcha gonna do, liksom.

 

När görs förresten en sådan här serie för män!?!?!? Har feminismen gått ett steg för långt inom norsk tv!?!? Nå nej, jag skämtar bara.

 

... fast jag inte borde skämta om norsk tv för de har gett mig Skam! Säsong 3! Get with it!

 

Bringthenoise
Publicerad 21.12.2016 kl. 01:04

några bilder jag tagit under året

 

Istället för att jobba med min nalkande deadline tänkte jag fortsätta i samma stil som i förra inlägget och vara personlig. 

 

Jag är den i vår kompiskrets som tar bilder. Det finns ingen som ens kommer nära den mängden jag fotar. Jag tar nästan aldrig bilder på endast hus eller natur, utan lärde mig för en tid sedan att jag har mer nöje av bilder på t.ex. mina vänner. Dessutom är jag inte tillräckligt begåvad för att att ta bilder på hus eller dylikt, det blir liksom inte spännande. Så jag lämnar det till proffsen. Bilderna är favoriter antingen på grund av rolig händelse eller på grund av slumpmässigt fotad kvalité.

 

1. Tycker ljuset och bilden annars också lyckades superbt. Här firar vi en vänninas födis några veckoslut sedan.

 

 

2. På midsommaren fick jag med nöd och näppe en bra bild på brasan.

 

 

3. Bilden är tagen i början av sommaren och vi hade just börjat få i gång vanan att gå på pussikalja.

 

 

4. Tjejen som pekar vill antagligen att jag ska gå och fråga om en penna av någon som ser lovande ut. Vi behövde pennor för ett bordspel jag aldrig hade spelat förut. Som tur gav ett par kinesiska turister pennor åt oss! I gengäld ville de bara ha en bild där de poserade med en av oss!

 

 

5. Bilden är tagen i karis under karisnatten och vid den här tidpunkten hade vi väntat på taxi i över en timme. Kul var det fast vi anlände till vår sovplats kring sex på morgonen.

 

 

6. En av våra årliga traditioner är att på sommaren ta oss ut till pellinges skärgård. Då jag tog bilden var vi på väg till blåbärsskogen med min vän. Där talade vi om t.ex. politik. Vuxet, liksom.

 

 

7. Min fotograferingsteknik går ut på att knäppa en miljon bilder och hoppas på att iaf en av dem blir bra. Här kanske det tog lite längre än det borde ha.

 

 

8. På bilden är gulisolympiaden i full gång!

 

 

9. På storyville fick vi njuta av nio euros stellan. Tror den skyldige pekas ut som den vars idé det var att gå dit. Vi drack våra öl och stack. Dagens citat var: ''tiukka yheksän euron stella''.

 

 

10. Jag är inte så hemskt ofta förtjust i katter, men min väns katt ser ut som en arg boll av damm. Tycker den är ganska lustig när den argt stirrar på sin omgivning bakom någon stol. 

 

 

11. Vi hade ju inte mycket annat att hålla på med på ladi än fingerguns. Tror nog man måste bli aderton på nytt för att passa in där eller alls känna samma stämning som förr.

 

 

12. På min mosters 50-års fest tänkte jag att det är lika bra att ta en bild på mig själv vid flygeln. Jag kan dock inte spela instrumentet. Gin tonicen bar skulden till att jag fick några att tro att ett musiknummer var på väg.

 

 

13. Förra veckoslutet var det typ skejt fm i åbo och en bekant visade hans skejtfilm på skärgårdsbaren. Har aldrig sett en så identisk grupp av människor som då. Lite komiskt var det ju med mängden pipon och hupparin.

 

 

Ps. Som ni märker tycker jag syndigt mycket om att ta mörka bilder.

Bringthenoise
Publicerad 13.12.2016 kl. 17:24

it's a long way down

 

Jag brukar inte ofta dela med mig vad som egentligen händer i mitt liv. Kanske en del konstiga funderingar kommer fram, men inte så mycket om vad jag håller på med eller vad som försiggår omkring mig.

 

I dag fick jag tyvärr höra att min farmor fått cancer. Hon är nog en gumma med starka åsikter och stark personlighet, men hennes knäoperation hade gått snett och det är antagligen en orsak till cancern. Hon hade först köat till operationen i över ett halvt år, blivit uppmanad att ge upp av den som skötte själva köandet och så hade de även misslyckats med den. Jag skall såklart hälsa på hos henne på veckoslutet.

 

Det är nog en deprimerande circle of life, för någon dag kommer det vara jag vars ljus håller på att slockna. Men för tillfället är jag den som ofta festar veckosluten, avbryter min rutin och hälsar på. Inte helt säker på hur jag ska tala eller vara.

 

Bringthenoise
Publicerad 12.12.2016 kl. 18:05

i am a fan of these things

 

What a coincidink, jag ogillar vissa saker men tycker även om andra! Coincidink är förresten mitt nya favorit ord.

 

1. Gossip

It’s the shit. Jag brukar väldigt sällan skapa drama och mina vänner lever också relativt stabila liv, så varje gång jag får nyss om that sweet goss blir jag glad. Några dagar sedan nådde lite gossip mina öron och jag märkte att jag redan hade glömt bort den varma känslan som gossip ger. Jag har kanske i det förflutna haft en tendens att wikileaka hemlisar, men jag lovar att det är över nu. So please share!

 

 

2. Bra diskussioner på youtube

Jag älskar att lyssna på människor som antingen är belästa inom ett ämne eller kan tala intressant om något helt onödigt. För typ ett halvt år sedan hade jag en super konstig fas då jag knarkade gamla debatter på c-span. För dem som inte stiftat bekantskap med kanalen är den torrare än ett skämt från en sociologi professor. Det fick mig att känna mig väldigt whitebread, men I guess the heart wants what it wants.

 

Här är en intressant diskussion om feminism från 90-talet.

 

 

3. Brickhouses

What is up med hus som är byggda av tegel, de är så bra byggnader. Att förse en struktur med tegel är det bästa valet puuha peten kan göra. Det är lite som att ge en miljon tummar upp i tegel. Något veckoslut sedan besökte jag min fars frendis food truck vid nosturi. Om jag någonsin lyckas bli välbärgad tänker jag flytta in där. Marky Mark my words.

 

 

 

4. The Katering Show

Jag tänkte först ta upp hemmafester, men alla tycker ju om hemmafester. Tror faktist Genèvekonventionerna inte skyddar individer som inte njuter av hemmafester... för de är så omänskliga. Heh... heh... heh. Anyway. De här töserna tycker jag är väldigt lustiga och till råga på allt även mirakulöst kapabla av att göra en cooking show värd att se på. Aussi accenterna skadar inte heller.

 

Bringthenoise
Publicerad 08.12.2016 kl. 18:30

not a fan of these things

 

1. Förseningar

Människor som anländer sent till en plats där de skulle befinna sig vid ett visst klockslag är inte coola. Liksom what were you doing? Solving the Da Vinci code? Tom Hanks håller på med det samt lyckas, inte du. 

 

2. Ridning

Människor som rider på hästar: Varför kan du inte gå eller springa? Och varför får människor pris för något som hästen har gjort? Den sprang, och hoppade antagligen också, men du bara satt på den. Låt hästen chilla och göra häst saker. So lame att utsätta ett djur för ditt behov av att få dominera något i livet. And what is up with those vests? Yeesh.

 

3. Punnitse & Säästä

Nötter är cool, men finns i normala butiker också. Dadlar... get that shit out of here. Om jag vill väga någonting och äta det senare måste det vara något gott. Allt där är så torrt, hälsosamt och äckligt. Jag blev så besviken när jag läste om att grundaren räddade kedjan från konkka. Man behöver inte en hel butik för saker som är lika eller lite mer spännande än russin. Take a hint, den är helt säkki. Låt den sova bort likt Castro.

 

4. Den Finska Översättningen På Harry Potter

Professori Kalkkaros? McKarmiva? Liksom seriöst? Såå dåliga namn ju. Individen som översatte och förstörde dessa juveler fyllda av ord fick t.o.m. ett pris för hens insatser. Jag kommer ihåg eftersom jag blev väldigt arg. Alla vet vi att finländska översättningar är värst, men ändå fortsätter vi med den här farsen, som om den inte är helt fel.

Bringthenoise
Publicerad 29.11.2016 kl. 01:29

shoutout till sandra beijer

 

Jag har i alla mina levnadsår präglats av tanken ’’I can’t trust none of these fools’’. Min far har antingen genom sina gener eller sina utsagor gett detta vidare till mig. Och det är kroniskt, det går inte att skaka av. Problemet, och det som ofta skapar interna konflikter, är att min far ofta ger de mest päron vinkkina till mig. Det är helt humant, men får mig att undra vidare på att om individen som välsignat mig med liv anser sig ha ytterst rätt och vet att de andra har ytterst fel, men inte vet att han inte vet rätt, vet jag då det?

 

Det finns olika skeden i mitt liv som stärkt känslan av ’’int vet domhä jannuna någo, jag klarar mig själv’’ och många skeden som borde ha fått mig att reagera motsatsen. 

 

När jag var kring 10 eller 12 år gammal lärde jag mig själv dansa. Det var i princip youtubes riktiga begynnelse och tiden då allt började finnas där. Jag tittade, apade efter och lärde mig av otaliga Michael Jackson videon. Jag kan inte koreografierna nära heller lika bra i dag, men grunden finns såklart kvar. Detta var en av de första sakerna som fick mig att tänka ’’daamn... jag behöver faktist int nån annans dåliga advice!’’. It's in the bag, liksom.

 

Efter det tror jag det på riktigt klickade. På gott och ont har jag inte trusted none of these fools, utan vetat att jag nog klarar mig själv.

 

Och nu vet jag utan tvekan följande: Sandra Beijer är singel. 

 

Vi har exakt 10 års åldersskillnad och vad är ens det nu egentligen? Det är inte meningen att vara okänslig (om singelhet eller ålder), men jag insåg att vi kan vara de som vänder på normen. Istället för en äldre man och en yngre kvinna kör vi motsatsen! Markant skillnad är det säkert också på våra ekonomiska tillgångar, så det är ju bara en till norm utmanande grej! Jag medger att jag i dag för första gången läste hennes blogg. Men den är tight. Hon är väldigt dope. I know this. Nu är all ovannämnd osäkerhet om vad jag vet och vag jag inte vet borta. Jag är väldigt säker på att jag den här gången vet rätt.

 

Så hit me up, Sandra! 

 

Ps. Här är en gif på Mads Mikkelsen.

 

 

Ps Ps. Bra åsnebryggor eller hur?

Bringthenoise
Publicerad 16.11.2016 kl. 18:05

varför jag slutade oroa mig över snapchat och gick vidare

 

Faktum: Windows Phone stöder icke Snapchat

 

Faktum: Alla mina otaliga försök att kringå detta misslyckades

 

Först försökte jag (för den 500nde gången) få liv i min trogne Galaxy S4. Den är ju något av en relik vid det här laget, så inte super överraskande att den inte mer orkar kämpa på. Lite som man önskar att Päivi Räsänen också skulle inse samma. Efter dessa återuppståndliga riter tänkte jag hmm... dags för något annat desperat. Det var laddningen som inte fungerade på S4:an, så jag tog och försökte mixtra med några andra akkun. Ingen lycka där heller. 

 

Pling! Tänk om min gamla Galaxy 4G på något mirakulöst sätt lyckas pyörittä snäp! Den gamla dosan drar igång och spänningen stiger. Jag får t.o.m. fram play kauppan och hela dess sortiment. Bland alternativen finns uppdaterade versioner! Tänka sig att något ännu fungerar och stöds av min gamla sam(wise)sung! Jag hittar: fb, ig, messenger, whatsapp... men inget snapedisnap.

 

 

En tom känsla kröp sakta fram i magen. Den påminde mig om den gången jag lät mig själv tänka att tänk om Ryan GOSling aldrig svarar på mina otaliga meddelanden. Men den här känslan var annorlunda, för jag är nog säker på att han någon vacker dag svarar. Den här känslan var mer realistisk och påtaglig. Kommer jag måsta leva utan snapcity en längre tid? Min hjärna började närma sig ett kritiskt nödläge. Jag svettades ryggmärgsvätska. Min värld höll på att kollapsa likt inceptions drömmar, men utan en tröstande DiCaprio. Jag behövde en utväg... I all desperation och hast tittade stirrade jag med öppna ögon in i min taklampa och under några söta sekunder låtsades jag se ljuset...

 

... nu har jag gått vidare.

 

Jag har besegrat traumat! Jag har kravlat igenom infernot och kommit ut på andra sidan en förändrad man. Just kidding, jag kommer antagligen försöka på nytt imorgon!

 

Här är en sång för alla som kämpar med livets kamper. Våga i kväll!

 

 

Plus: Gateway Drugs - Sun In Your Eyes

Bringthenoise
Publicerad 14.11.2016 kl. 19:10

min kamp mot gluten: en rapport

 

Den pågår just nu. Uppdaterar er med mera info senare.

 

Min telefon kollapsade i början av veckan och därmed hade jag ingen hotspot för min dator och således inte heller någon kontakt till yttre världen. I min exil har jag levt som en tibetansk munk. Jag har lärt mig att njuta av världen omkring mig... nope nej inte alls. På riktigt har jag suttit hemma och stirrat in i tomheten. Liksom vad gjorde människor före internet? Jag kan föreställa mig att de bara satt i mörkret och rörde på sig när de gick till jobbet eller till sängs. Kanske de gick till telefonen när den ringde. ’’Hallå... jag sitter hemma i mörket... finns ju inget annat att göra... du också? Okej, jag ska fortsätta med det nu. Hejdå.’’. Det måtte ha varit hemskt.

 

Lånar just nu en Lumia, vilket är lite som att först ha en okej hjärna och sedan bli slagen i huvudet med en pesari tills man bäst passar in på en högskola i tammerfors. Om Atte läser det här är jag nog ändå tacksam för att du lånade telefonen!

 

Den nya samt fria världens presidentval var ärligt sagt ganska chockerande. Det största hotet Trumps administration utgör är totalnekandet av klimatförändringen. Enligt ryktena hör ju Ben Carson, Rudy Giuliani och Chris Christie m.m. till hans kabinett. One more boring and poisonous than the other. Super det också. För en gångs skull kan jag instämma om att alla dessa gubbar inte hjälper med mycket. Carson tror inte på evolution och har ryktats ansvara för utbildning... så det så. Men vad gäller presidentvalet kan man dock inte helt skylla på kvinnohat, för Clinton fick enligt nya beräkningar nästan två miljoner mer röster. 

 

Jag läser för första gången på flera år en bok!!!! Jag köpte Bea Nylands bok Den Stora Expeditionen för ungefär tre eller fyra månader sedan, så nu om någonsin är det dags att läsa den. So far so good.

 

Mina auditiva rekommendationer är följande:

 

Les Sins - Grind

Goldlink - Fall In Love

Tom Misch - Beautiful Escape

Trademark Da Skydiver - Keep It 100

Currensy & Alchemist - Scottie Pippens

Miami Horror - Moon Theory

 

Jag är också benägen av att njuta av det visuella. Här är de rekommendationerna:

 

Captain Fantastic

Superb indie film med superb Viggo Mortensen i huvudroll. Överraskande dope.

 

 

Rick & Morty 

Om ni inte ännu har sett på den här serien är ni dåliga. Se de här klippen och tänk på era misstag.

 

Bringthenoise
Publicerad 13.11.2016 kl. 21:57

 

 Elias J. Forsman, 22 år

 

Åbo / HKI

 

Hej, det är jag som är innehållsansvarig på Ratata för den här bloggen!

 

Veckans blogg 01.04.16 - 07.04.16 (r.i.p. in pieces)

 

Instagram

Spotify

Twitter